Till Alma Mahler Torsdagskonsert

Om verket:

För Julia Adolphe är varje ton en viktig del av den musikaliska väven. Genom att ge varje instrument detaljrik information om dynamik och klang och fylla sina partitur med anvisningar om skiftande uttryck skapar hon stämningsfulla ljudlandskap i många skikt. Paper Leaves on Fields of Clay utgår från barnets värld, där det enkla och naturliga inbjuder till fantasifulla lekar, och tillvaron präglas av den upptäckarlusta och nyfikenhet som vi ofta förlorar som vuxna. Stycket sträcker sig från morgon till afton, och inleds med skira gryningsklanger där Adolphe föreställer sig hur instrumenten vaknar och sträcker på sig. Mitt på dagen blir de mer aktiva och energiska, för att framåt kvällen åter komma till ro.   

Paper Leaves on Fields of Clay beställdes av Cincinnati Symphony Orchestra och uruppfördes i oktober 2020. Julia Adolphe är baserad i Nashville, Tennessee, och har en omfångsrik verklista med kammarmusik, kör, orkesterverk och opera. Hon är också värd för LooseLeafNoteBook, en podcast där hon utifrån sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa utmanar myten om den lidande konstnären.  

Bearbetning: Jorma Panula (2003)

1. Licht in der Nacht 

2. Waldseligkeit 

3. Ansturm 

4. Erntelied 

Om verket:

Alma Schindler var beundrad i Wiens kulturkretsar för sin skönhet, intelligens, bildning och musikaliska begåvning. I tonåren började hon komponera sånger inspirerade av romantikens diktning där den förandligade naturen gestaltar människans själ och känsloliv. I tjugoårsåldern började hon ta lektioner för den framstående tonsättaren Alexander von Zemlinsky. De blev ett par, men Alma lämnade Zemlinsky när hon träffade den 20 år äldre Gustav Mahler. Innan Alma blev fru Mahler förklarade Gustav att det bara kunde finnas plats för en tonsättare i deras äktenskap, och Alma fick lova att sluta komponera. Kring 1910, när Gustav förstått att Alma hade en affär med arkitekten Walter Gropius, den blivande Bauhausgrundaren, försökte han vinna sin hustru tillbaka genom att bidra till publiceringen av hennes sånger. Sammanlagt har 17 sånger med pianoackomanjemang publicerats, varav Fyra sånger utkom 1915.  
Den finske dirigenten Jorma Panula har med stor känslighet orkestrerat de fyra sångerna och lyft fram deras lyriska karaktär och drömska stämningar. 

Bearbetning: Benjamin Britten (1941)

2. Tempo di Menuetto. Sehr mässig

Om verket:

Gustav Mahler var fullt upptagen av sitt arbete som dirigent under säsongerna, och först när sommaren kom kunde han lämna staden och alla konflikter på operan och koncentrera sig på att komponera. I mitten av 1890-talet tillbringade han somrarna vid Attersee i det natursköna Salzkammergut för att skriva sin väldiga Symfoni nr 3. Under sina dagliga promenader njöt Mahler av blomsterängen i närheten av värdshuset, och den inspirerade honom till den andra satsens sorglöst behagfulla menuett med titeln Vad ängens blommor berättar. Benjamin Britten hade redan som tonåring fångats av skönheten och nyansrikedomen i Mahlers musik, och beklagade att symfonierna alltför sällan spelades av engelska orkestrar. Britten arrangerade blomsterängen för en mindre orkester för att musiken skulle nå en större publik, och i den sparsamma sättningen får Mahlers musik en transparent och intim karaktär.  

1. Allegro con brio 

2. Adagio 

3. Allegretto grazioso 

4. Allegro ma non troppo 

Om verket:

Dvořák erbjöd sin förläggare Simrock att ge ut även Symfoni nr 8 men de kom inte överens och Dvořák vände sig i stället till engelska Novello som med glädje tog emot verket som skulle komma att bli en stor succé. Simrock gjorde aldrig om sitt misstag. Dvořák överraskade traditionalisterna genom att komponera en vals som tredje sats, något även Tjajkovskij gjorde året dessförinnan i sin femte symfoni. Ett uppåtgående tretonsmotiv sammanlänkar alla satserna i Dvořáks verk, ett enkelt men effektivt sätt att skapa enhet, även om de olika satserna har skilda karaktärer och tempi. Musiken har uppenbara rötter i den tjeckiska myllan. Dvořák var mycket noga med att inte ta upp det tyska idiomet i sin musik utan behålla den nationella tjeckiska stilen